20/12-2012
Palm beach.
13/12-2012
Kryssning på Parramatta river.
13/12-2012
Utflykt till Blue Mountains med mina roomies, lunch i Leura, linbana högt uppe i luften och vandring i regnskog.
7/12-2012
Nu har jag bott i Sydney i tre månader. Jag har tänkt på att jag inte tar lika mycket bilder av vardagliga situationer som jag borde för att inte ångra mig sedan. Därför tog jag idag med mig kameran för att dokumentera vägen jag promenerar fem dagar i veckan till jobbet, så såhär ser då oftast min morgon ut: 
På rasten läste jag "Brave new world" i hamnen.
Sedan vart det parkhäng på filtarna i Cocklebay wharf med Tami
Sedan häng hos Katerina och Noshin med Johan och Adam och sen tog den tisdagen slut.
Man kan ju tycka att en liten uppdatering vore på sin plats, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att jag trivs ännu bättre nu än när jag skrev efter en månad och jag vill inte åka härifrån. Sedan sist har jag dock givetvis gjort massvis med häpnadsväckande upptäckter, som att flugorna här är så brutalt mycket mer irriterande än hemma. Att skriva "hahah" i sms är inte riktigt normalt, istället skriver alla "ha ha" eller helt enkelt "lol" på fullaste allvar. Folk tycker att svenska låter "uråldrigt" och "artikulerande" och ingen här kan uttala R på det sättet vi gör, det är också här mycket av den svenska dialekten sitter har jag kommit underfund med. Man får alltid ömtåliga paperbags när man handlar. Det blir stora kommunikationsproblem när man upptäcker att orden "orka" och "jobbigt" inte existerar på engelska över huvud taget, och inte fan är det för att de inte behövs (australienare är sjukt lata, saknar arbetsmoral helt och struntar i det mesta som inte omedelbart förhöjer deras livskvalité. Om man nu får generalisera.) Australienare är också i regel otroligt hjärtliga, sällskapliga och till skillnad från i Sverige så umgås man utan baktanke, umgås liksom för umgängets skull utan att det behöver leda till något (t.ex. kan folk prata med en på gatan utan att vilja något speciellt, man kan hänga med främlingar under en hel kväll och sedan skiljas åt utan att någon ber om nummer för att ses igen utan att det räknas som ett meningslöst möte för det.) Cider här smakar som en blanding mellan svensk cider och öl, och är inte alls sött. Alla här kommenterar mina och Davids ögon, vilket är konstigt för det är liksom inte Burkina Faso där folk aldrig sett blå ögon förr. Solen är verkligen, folk överdriver inte, brutalt stark. Sitter jag ute tio minuter på rasten ser man hur huden reagerar på en gång. Inte är jag brun för det. Det bästa är dock att min åldersnoja är borta helt, mycket för att de allra flesta som är här och reser är en bra bit över 20 och fortfarande inte är stressade över tiden och allt de borde göra innan en viss ålder. Många jobbar på sämre jobb än jag, bara reser och gör vad de känner för, vilket får mig att inse att jag har väldigt mycket tid ändå som jag får göra precis vad jag vill med.
Man kan ju tycka att en liten uppdatering vore på sin plats, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att jag trivs ännu bättre nu än när jag skrev efter en månad och jag vill inte åka härifrån. Sedan sist har jag dock givetvis gjort massvis med häpnadsväckande upptäckter, som att flugorna här är så brutalt mycket mer irriterande än hemma. Att skriva "hahah" i sms är inte riktigt normalt, istället skriver alla "ha ha" eller helt enkelt "lol" på fullaste allvar. Folk tycker att svenska låter "uråldrigt" och "artikulerande" och ingen här kan uttala R på det sättet vi gör, det är också här mycket av den svenska dialekten sitter har jag kommit underfund med. Man får alltid ömtåliga paperbags när man handlar. Det blir stora kommunikationsproblem när man upptäcker att orden "orka" och "jobbigt" inte existerar på engelska över huvud taget, och inte fan är det för att de inte behövs (australienare är sjukt lata, saknar arbetsmoral helt och struntar i det mesta som inte omedelbart förhöjer deras livskvalité. Om man nu får generalisera.) Australienare är också i regel otroligt hjärtliga, sällskapliga och till skillnad från i Sverige så umgås man utan baktanke, umgås liksom för umgängets skull utan att det behöver leda till något (t.ex. kan folk prata med en på gatan utan att vilja något speciellt, man kan hänga med främlingar under en hel kväll och sedan skiljas åt utan att någon ber om nummer för att ses igen utan att det räknas som ett meningslöst möte för det.) Cider här smakar som en blanding mellan svensk cider och öl, och är inte alls sött. Alla här kommenterar mina och Davids ögon, vilket är konstigt för det är liksom inte Burkina Faso där folk aldrig sett blå ögon förr. Solen är verkligen, folk överdriver inte, brutalt stark. Sitter jag ute tio minuter på rasten ser man hur huden reagerar på en gång. Inte är jag brun för det. Det bästa är dock att min åldersnoja är borta helt, mycket för att de allra flesta som är här och reser är en bra bit över 20 och fortfarande inte är stressade över tiden och allt de borde göra innan en viss ålder. Många jobbar på sämre jobb än jag, bara reser och gör vad de känner för, vilket får mig att inse att jag har väldigt mycket tid ändå som jag får göra precis vad jag vill med.
Och nu längtar jag som en galning tills Melica och Jennifer kommer hit och hälsar på. Och ni längtar säkert tills denna wall of text är slut sååå, BYE!
26/11-2012
Jag och min favoritkollega åkte sightseeingbuss, upp i Sydney tower och lite annat turistigt jobbet låter oss göra gratis YEAH. Försökte bota hans höjdskräck och tog green screen foton som är så otroligt horfula att det inte ens är roligt. Kolla bara, HAHA.
