Min tid i Sydney är slut och det känns exakt som att ta studenten, dvs. jättespännande och jättesorgligt på samma gång. Det är sjukt hur hemmastadd man känner sig efter fem månader. Sydney är mitt hem och nu ska jag resa iväg och aldrig mer bo där igen. Sista kvällen samlades alla från jobbet på ett tak vi hittat i Darling Harbour, spelade gitarr, skrattade, grät och drack öl. Jag kommer sakna pojken här ovan allra mest, även om vi ses igen. Bästa arbetskamraterna jag troligtvis någonsin kommer ha. Dagen innan sa jag hejdå till andra vänner vilket kändes precis lika surrealistiskt. Usch, just nu vill jag mest åka tillbaka men jag vill se andra delar av landet också givetvis. Jag har i alla fall haft det så himla bra men har fortfarande otroligt mycket kvar att se och göra. Hoppas allt är bra med alla.
